Idag opererade jag bort halsmandlarna. Operationen skulle vara klockan 08.00 så ja fick vara där 07.15, men det blev lite försenat så jag fick vänta lite innan jag fick gå in och göra mig i ordning. Så fort jag inte gjorde något så blev jag väldigt nervös så jag stod upp och väntade i väntrummet och var irriterad för att dom aldrig kom. Fast egentligen fick jag inte vänta så länge det bara kändes så. När sjuksköterskan kom fick jag välja säng i ett rum och fick sjukhuskläder att byta om till. Kläderna var ju hemska, stora onesize kalsonger och en rock som bara hade en knapp längst upp i bak, så skulle man gå på toa så var det bästa att hålla igen med handen om man inte ville visa sina "snygga trosor" för alla. När jag fick lägga mig i sängen så började jag as garva kunde inte sluta och det hördes ganska högt, så är min reaktion när jag blir nervös. Sen fick jag lite tabletter och lugnande, sen så var det dags att åka upp till operationssalen där det var fullt med olika människor som skulle vara med under operationen. Där fick jag byta till en säng med en varm värmedyna, det var riktigt skönt då jag klagade på att jag frös så mycket av att bara ha en rock med öppen rygg. Sen så fick jag dropp och narkosen och jag reagerade väldigt fort på den. Jag sa att jag inte kunde andas för att det var så tungt, fick panik och luften luktade konstigt sen så somnade jag innan jag fick masken som skulle göra så att jag somnade.

Vaknade upp av att någon slog lätt på mina kinder och sa mitt namn. Jag fråga om jag var skolan tills jag insåg att jag bara hade drömt om att jag var i skola under operationen, så då började jag skratta. Jag kom snabbt till uppvakningsavdelningen efter några sekunder hör jag mamma som är helt vilsen och frågar vart jag är någonstans. När hon hittade mig så började jag prata jätte mycket och hon var tvungen att fråga om det var okej att jag pratade direkt efter operationen och det var det så jag fortsatte med mitt pratande. Dom kom hela tiden och frågade hur jag mådde och om jag ville ha någon smärtstillande. Jag svarade hela tiden att jag mådde jätte bra och inte behöver något. Så efter 30min sa de att det inte var någon idé att jag var kvar här eftersom jag såg så pigg och glad ut. Så jag blev hämtad och fick åka ner till den vanliga avdelningen där så fick jag en piggelin direkt. Resten av dagen så pratade jag med mamma mer än någonsin, tills hon frågade om jag kunde vara tyst en stund för hon orkade inte hehe. Jag tackade nej till smärtstillande varje gång de ville ge mig, istället frågade jag om jag kunde få glass eller fruktsoppa. Åt ganska mycket, bordet var fult med olika glas som jag hade använt. Tillslut tvingade de i mig tabletter ändå, sen så fick jag åka hem ungefär kl 17.00. På kvällen så började det bli svårt att svälja min egen saliv och jag fick svårt att prata, jag började undra om det var för att jag pratade mer än någonsin idag, kanske inte var så bra…